Grytjakt

Resultat efter en helg på Öland

Grytjakt

Som ni alla vet är ju våran Jack Russell en grytspeciallist i grunden även om den i dag används inom och är lämpad för många olika hundsportsgrenar. Jag har blivit ombedd att skriva lite om just gryt jakten och ska försöka på ett enkelt sätt beskriva och förklara för er hur det hela går till.                                                       

Det är alltid bra om någon som är med känner till grytet och har hyfsad koll på hur stort det är och hur många in och utgångar det är. Är man intresserad av viltvård på sina marker så är sommaren en ypperlig tid att vara ute i skog och mark för att rekognosera gryten som finns på markerna.                                                       

Innan ni släpper er hund i naturgryt så rekommenderar jag att ni prövar den i konst gryt så ni vet vilken typ av hund ni har att arbeta med och vad ni kan förvänta er av hunden när det väl gäller. Men tänk på att det är stor skillnad på en hund som har jaktlust ovan jord och en som vågar bege sig ner under jord och arbeta självständigt.

Vi har två typer av grythundar Sprängare och förligare (även om en del fungerar som båda).

En sprängare arbetar i huvudsak på räv och ska få räven att lämna grytet och på så vis ge jägaren skottmöjlighet. Sprängaren är rörlig i grytet och kommer upp med jämna mellanrum för att söka nya vägar ner så att den kan komma åt räven. När hunden är uppe passar räven ofta på att försöka smita ut. Men räven kan också komma som skjuten ur en kanon med hunden i hasorna.

En förligare arbetar i huvudsak på grävling och går ner i grytet och söker av och vid kontakt med grävlingen försöker den mota in grävlingen i en ”blindgång” (återvänds gång). Där ska den ligga och hålla grävlingen på plats tills jägarna har grävt sig ner. Den ska arbeta på ett sådant sätt så att grävlingen inte tar sig förbi eller får möjlighet att gräva in sig.

Utrustning till hunden som är bra att ha oavsett vilket vilt du jagar är en pejl. Så du vet och kan hitta var hunden är när den arbetar. Det finns ett par olika sorter på marknaden. Själv har jag arbetat med den sk lavinpejlen och disco pejlen. Jag har min klara favorit men det är som baken delad, alltid olika åsikter om vad som är bäst.

Vid räv jakt är det är viktigt att man närmar sig grytet tyst och inte klampar runt för mycket på grytet.

Skyttar ställs ut på lämpliga platser så de skjuter från grytet och har fritt ”kulfång”.

Hunden släpps och får söka av grytet.

Vid kontakt ska hunden skalla. Hunden bryter och kommer upp med jämna mellanrum för att ge räven möjlighet att lämna grytet samt söker nya vägar ner för att komma åt räven.

Om det är räv inne går det oftast väldigt fort när räven väl bestämmer sig för att lämna grytet och det är bra om man släpper iväg räven 10-15 meter innan ev skott avlossas för att vara på säkra sidan att inte hunden är för nära efter räven och riskerar att skadas.

Ett icke avlossat skott är aldrig fel och inget man behöver stå till svars för. Man kan även ha en räv stövare som man vet drivit ner räven i grytet. Det är ju enklare och man vet vilket vilt man har nere samt bästa sättet om man vill jaga räv.

Jagar man grävling och arbetar med en förligare (vilket inte är något jobb för den som är rädd för att bli skitig eller är lat), kräver det en del utrustning: Spett, spadar, yxa, fäll såg, sekatör, vik spadar och ficklampa är saker som bör ingå. Grytpistol är även bra att ha tillgång till men är ganska svårt att få licens på.

Man närmar sig även här grytet tyst och placerar ut skyttar man vet ju inte om en räv tagit tillfällig skydd i grytet pga dåligt väder.

Man släpper hunden och avvaktar medan den söker av grytet. Den kan även här komma upp vid ett par tillfällen och söka nya vägar ner innan den finner viltet.

När hunden väl fått kontakt med grävlingen kan det gå runt ett tag innan det ligger fast. Man avvaktar en stund för att se så hunden verkligen har fått fast grävlingen.

Det är inte så kul om man hinner börja gräva en bit och det sedan går loss och lägger sig på ett annat ställe. Då är det bara att börja om.

När du har pejlat in var hunden ligger kan du avläsa på pejlen hur djupt det är ner till hunden.

Hör man inte hunden skalla genom vegetationen kan man slå ner spettet en bit i backen och lägga örat emot. Spettet blir då som en sändare.

Ofta kan man höra nyanser i hundens skall. I början är den väldigt ivrig och på för att sedan lugna ner sig och det blir ett mer jämt matande.

Medan hunden kommer ner i varv gäller det att försöka lista ut hur hunden ligger då man vill att nedslaget (när du går igenom marken till grytgången) ska komma precis bakom hunden.

Pejlen sitter oftast på undersidan av halsen på hunden vilket man måste tänka på vid nedslaget då avståndet som pejlen visar är det och grytgångens tak ofta ligger ca 20-30 cm ovanför. Så det gäller att ta det försiktigt sista biten så man inte skadar hunden vid nedslaget med något verktyg.

Vi ser ju inte ovanifrån vad vi kommer möta på vår väg ner. Det är allt ifrån jord, lera, sand, stenar, grenar, rötter och kvistar. Man ska alltid vara försiktig när man lossar stora stenar så man är säker på att det inte blir ett ras ner på hunden.

Den största tavlan många gör när de börjar gräva är att de tar till för lite och att nedslaget smalnar av ju längre ner man kommer. Om man ska ner några meter gäller det att det finns plats så man får plats att arbeta och kan gräva i botten så man får upp massorna.

När man brutit igenom så man kan få upp hunden blockerar man med en spade grytgången bakom hunden, tar ut hunden, rensar rent i hålet, avvaktar och ser om grävlingen tittar fram.

Givetvis med skytt beredd.

Men man väntar inte för länge så grävlingen får en chans att gräva sig in utan då släpper man ner hunden igen så den får arbeta lite till.

Upp med hunden igen och förhoppningsvis tycker inte grävlingen att det är så roligt så den väljer att försöka komma ut.

När grävlingen är avlivad kan man skicka ner hunden igen så den får möjlighet att apportera ut den. Beroende på vad man har för tillgång till vapen och grytets djup – utseende kan skyttens utgångsställning skifta väldigt. Allt ifrån sittandes bekvämt till att hänga upp och ner i ett hål med kompisarna hållandes i fötterna.

Är ni intresserade av att pröva på grytjakt ge er inte ut själva utan erfaret folk med. Försök att få hänga med några som vet vad de håller på med och har erfarenhet. Ingen jakt är riskfri och det är mycket som kan gå på tok om man inte tänker sig för. I denna form har vi dessutom en hund liggandes under mark som vi vill ha upp.

Lydnaden är givetvis viktig även här. Det finns inget som är så värdefullt som en fungerande ut kallning vid grytjakt. Oftast väldigt svår att få till då jaktlusten helt tar över.

Skaderisken. Självklart finns det skaderisk. Hund och räv/grävling kan fajtas där nere och det kan gå ganska hett till, de kan bita varandra och i värsta fall kan ett gryt rasa in. Men som i all form av jakt gäller det att ha rätt hund för rätt uppgift. En över skarp hund som ger sig på viltet ska man helt enkelt inte jaga med oavsett vilken form av jakt det är.

Anna Wilsson